En tanke

Jag har inte glömt bort bloggen, att jag inte har skrivit beror på att de har inte dykt upp nått direkt intressant att skriva om.

Men nu till en tanke!

Jag och Danielle diskuterade en sak innan och vi kom fram till att vara svensk de kan vara riktigt jobbigt ibland.
För hur många är de inte som inte vågar säga att dom tycker att dom själva är bra? Hur många vågar och tar åt sig positiv respons?
Och sist men inte minst vi ber nästan alltid om ursäkt om vi ska berätta om något vi själva tycker att vi gjort bra.
Kan inte detta blir lite jobbigt i längden?
Vi borde få berömma oss själva ibland utan att skämmas eller andra ska tycka att man skryter.
Jag kan helt ärligt säga att jag värdelös på att ta till mig positiva kommentarer. Jag vågar knappt säga att jag tycker att jag gjort något bra. Jag tror nog att jag är en sådan som snällt står tyst och inte lossas om saker som man gjort. Berömmer någon än så vet jag knappt vad jag ska ta vägen. Jag klarar inte av de positiva, utan jag försöker alltid hitta en flyktväg till nått annat.
När jag tänker efter så kan detta var riktig jobbigt för än, är det någon som håller med mig eller är jag helt ute och seglar??
Vi borde alla ta till oss lite mer mord, våga sträcka på oss och inte be om ursäkt för att vi finns.
Men hur gör man, hur kommer man ur de? Jag har letat efter en väg länge men jag hittar den aldrig...