Jag överträffade mig själv!

För er som undrar så ligger jag efter i min uppdatering på grund utav att jag inte har haft tillgång till nån data.

Idag har jag jobbat på zoogrottan, alltid gick bra dock fick jag cykla dit då bilen krånglade och lilla Viggo fick springa brevid så vi kom lite senare. Nästa gång får vi sattsa på att ha mer tidsmarginal.
Efter jobbet var de dags för ridlektion och de har hänt två helt otroliga saker :
1. Jag har blivit kär på nytt
2. Jag har överträffat mig själv

Och nu är de en ponny ja blivit kär i, min Marcus ersätter jag inte hur som helst. Ponnyn heter Hampus och är världens sötaste och hur mysig som helst att rida, tyvärr är ja lite i största laget för han, men de gör inget jag är lika kär ändå :)


Ponnyn Hampus
bilden är lånad ifrån http://www1.idrottonline.se/templates/Gallery.aspx?id=340314
Vist är Hampus söt? okej, nu till de jag överträffade mig själv i. Jag vågade hoppa idag, alltså jag kan knappt förklara hur lycklig jag är. Jag som inte vågat hoppa på hur länge som helst, okej hindret var inte högt men vad gör de? jag har inte kunnat känna glädje över hoppning på hur länge som helst och idag så gjorde jag nu. Allt bara flöt på, de gick hur bra som helst. Sen finns de massa man kan finslipa på men jag är bara glad att jag vågade. Jag får se de som så att jag Hampus var ett team denna gång, jag kände att de mesta funkade bra för oss denna gång.
Jag kan ju bara se tillbaka på hur de var sist och då behöver jag inte gå tillbaka långt. Utan för ca 1 månad sen hade vi hade hoppning och då brydde ja mig inte ens om att styra hästen rätt mot hindret, lät den springa förbi med flit, så jag ser detta som ett stort framsteg!
Blir de hoppning sista gången med, så ska ja bita i de sura äpplet och tvinga mig. Jag har hoppat 1 m förr utan problem, och nu hoppade jag 50 cm så jag ska kämpa, sen kommer ja kanske aldrig tillbaka till dom höjderna. Men kan ja fortsätta att hoppa 50cm utan att ha mardrömmar och kunna göra de med nöje, då, ja då har jag nått mitt mål!