Sjuk igelkott

Spelet är nu färdig spelat, de blev alfapet. Jag som hade bestämt mig för att vinna losade stort... Anna var också med på spelet och hon vann, men de var också första gången och sista om jag får bestämma!

Nu till de jag sa att skulle berätta om, sammanfattar mig kort annars blir de en hel roman.
Hittade en igelkott på vår gata igår, la in den bland några buskar då den låg dumt till för bilar och människor. Tyckte att den verkade väldigt hängig men tänkte inte så mycket på de först däremot så kollade ja till den sen på kvällen och den låg kvar på samma ställen, helt utslagen på sidan. Bestämde mig då för att titta lite närmare på den och såg då att den hade lite sår, massa myror kröp på den, den var matt i färgen och taggarna ramlade lätt av den och den kunde inte göra annat än ligga på sidan och rulla ihop sig till en boll. Funderade mycket på vad jag skulle göra, de hade inte gått att rädda den, ville gärna hjälpa den men de hade inte gått.
Och sen var min svåraste fråga hur avlivar man en igelkott på bästa sätt? Då jag inte kunde hitta nått om hur man skulle gå tillväga och efter att ha diskuterat lite med Linn så kom ja fram till att naturen får ta hand om den.
Så jag gjorde mig redo för att gå ner med den till skogen, men de var då jag såg de fasansfulla. Igelkotten hade inga ögon kvar och den var helt tuffsig i pälsen. Jag mådde så dåligt när jag gick ner med den och lämnade den där, inget djur borde behöva dö en plågsam död och just då var de just de jag lät den göra. Jag lämnade den ensam pga av okunskap och att de inte fanns någon som kunde avliva den just då. Jag tror aldrig att jag har känt mig såhär grym i hela mitt liv innan. Tyvärr blev de så att jag lämnade den undanlagd där inga människor skulle gå och själv gick jag hemåt med dystra, ledsamma steg.
Nästa dag på morgonen när jag gick för att rasta hundarna gick jag förbi den lilla för att se om den fortfarande levde, och de var just de den gjorde. Gick snabbt hemåt för och pratade med pappa om den och han såg på mig att jag mådde väldigt dåligt över hela situationen. Är väldigt svag för lidande djur, och en liten igelkott är inget undantag.
Tyvärr han vi inte göra nått för igelkotten på morgonen då jag skulle till jobbet men direkt när jag kom hem så diskuterade vi de igen och jag lyckades övertala pappa att hjälpa mig. För nu hade jag bestämt mig, nu skulle jag hjälpa den och inte hjälpa den genom att bli frisk de hade inte gått utan jag skulle hjälpa den att somna in så den slapp ligga där och lida.
Jag skyndade mig ner till skogen för att ta hem den och väl hemma tog pappa hand om den och skjöt ihjäl den, de gick snabbt och den slipper nu att ligga och lida och jag själv kan nu koppla av nu när jag vet att den har de mycket bättre.
Alla ni som tycker att jag gjorde fel, tycker jag inte ska yttra sig förens ni själva står där och framför allt ni skulle bara se i vilket dåligt skick den var i,
Jag skickade även iväg ett mail till några viltrehabliterare och beskrev sittsen och dom tryckte att jag gjorde helt rätt som lät den avlivas.
En sak som är ganska pinsamt är dock att jag själv har fått diplom för att ha gått kurs i viltrehablitering, ändå kunde ja inte komma på vad jag skulle göra först(Jag tror jag greps av någon slags panik) och nätet var inte heller till nån hjälp.
Läser man detta låter de säkert skrattretande, men de var de verkligen inte!
De är aldrig kul när man måste gå runt och må dåligt över sina handlingar, de är heller inte kul att djur måste avlivas ibland. De enda jag kan känna som är skönt just nu är att jag med hjälp av pappa har gjort nått bra för den lilla kotten. Och att jag gjorde så gott jag kunde hela tiden.

Humm.. ja som sa att de inte skulle bli en roman, jag tror nog allt att de blev de ändå.