Viggo sover i vanliga fall alltid i min säng, natten till idag då vägrade han. Han ville knappt vara på mitt rum, samma sak gällde idag när ja kallade mig till han för att klia han på magen han ville inte ha med mig att göra. Han gick snabbt därifrån och ville inte alls vara med om de hela, i vanliga fall ligger han och njuter och vill inte att jag sluta. Men som ja skrev så reste han sig lika snabbt han lagt sig ner och gick iväg och bara blängde på mig. Försökte med ett nytt försök senare, fast nu pratade ja bara lite med han, pratade som vanligt som ja brukar men samma sak nu han bara backade undan och ville inte alls.
Ni kanske tror att jag överdriver, man han ville verkligen inte vara hos mig! Nu är vi í alla fall vänner igen, han har suttit i mitt knä och gosat och han sover nu i sängen hos mig.
Hans matte blir lite sårad när han reagerar såhär, jag är något fjompig jag vet men han är liksom min bästa vän och de känns aldrig bra att göra en vän ledsen.
En del säger att hundar kan inte känna sådant här, gällande att bli sårade osv.. men jag märkte ju sj hur han. sårad är föresten kanske fel ord, sur på mig är mer rätt. Men de hade jag säker också blivit, ganska oshysst att säga åt han att stanna och vara borta en hel dag med dom andra hundarna. Man såg verkligens hans min när jag sa till han du för vara hemma, så chockad han verkade bli att ja tog med dom och lämnade han, det var helt enkelt droppen för Viggo.
Pappa sa även att under dagen när vi var borta så låg han bara i sängen och surade, han vägrade gå ner därifrån så där låg han i princip hela dagen. De syntes ganska väl på han egentligen att allt inte var som de skulle, svansen hade han hängde mestadels, den brukar han ha upprullad ganska ofta, hans huvud höll han även lågt. Ja hela han var låg, Men nu är vi som sagt vänner igen och det är huvudsaken!
JAG ÄLSKAR DIG VIGGO!
1 kommentar:
visst känner djur av sånt allt :-) men tur nog går de ofta över snabbt :-)
Skicka en kommentar